Reflektioner och framtid!

Måndag morgon efter varvet gick jag till jobbet med tidernas träningsvärk. Eftersom benen var otroligt stela och värkte vid varje liten rörelse lyckades jag göra en oförsiktig böj på min rygg vilket resulterade i ett akut och ordentligt ryggskott. Insåg ganska omgående att det inte skulle bli mer jobbat den här dagen och ringde Kjell som fick komma och hämta mig.
Sedan började helvetet.
Ont, ont, ont. Liggande, sittande och stående. Eftersom Kjell slitit sig i ryggen redan fredagen innan beställde vi gemensamt tid hos kiropraktorn i Oskarshamn. Onsdag förmiddag var vi där och Kjell kände sig lite bättre. Dock inte jag. Ytterligare en helvetes natt följd av en lika jävlig morgon och förmiddag väntade. Så idag, torsdag, efter lunch och lite olika tabletter, har det lättat så att det inte gör jätteont 100% av tiden. Vågar knappt hoppas att allt blir bättre den här natten...

Reflektionen jag gjort är att jag känner mig förbaskat besviken över att göra stopp i träningen. Det känns som att det är nu det skulle börja. Mitt nya liv med träning som en avkoppling och njutning. Jag skulle börja träna för min egen skull och fixa till formen ytterligare. Har minskat en storlek i brallorna men kan gott tänka mig att fortsätta lite till. Alltså har jag lyckats med min målsättning - nämligen att gilla träning!

Eftersom även min kära make skulle behöva sätta fart på döfläsket, och känner sig inspirerad av mig, har vi nu på allvar diskuterat att anmäla oss till GV 2011. Han tänker slå mig. Varsågod, det får du gärna, älskling... Nu kanske vi får börja kalla den här bloggen Mamma M & Pappa K:s framsteg hädanefter?




Mitt nästa delmål är nu Tjejmilen i Stockholm den 5 september. Jag har anmält mig och så har även Inga-Lena, Annica och Åsa gjort. Kanske blir vi fler?